Bari
Fredag-lördag åkte vi på miniturné till Södra Italien för att lira match mot Pink Bari. Att resa runt i Italien som en del av Fiorentina, med lila träningsoveraller , med klubbloggan blänkandes på bröstet gör mig så satans stolt och glad. Det är så mycket som kommer i paketet "bortaresa". Det är matchen, möta nya lag på nya arenor, värma upp i coola kläder och sen få sätta på sig matchtröjan innan domaren kommer in och läser upp ens efternamn varpå man kliver fram och visar ryggen på matchtröjan och säger "Lisa 51" , om man är Lisa 51 alltså. Att skrika ett svar till vår kapten i ringen innan match, ett svar som bara är ett ord men som jag ännu inte har lyckats lista ut vilket det är. Att jogga ut på planen, att vinna, känna ruset i kroppen, vara en del av ett vinnande lag där en inhoppare har gjort mål och en som inte brukar starta har gjort en kanonmatch. Att ta en vinnarselfie i omklädningsrummet, duscha och sätta på sig badrocken med fiorentinamärket. 
Titta på när de andra blåser håret, packa ihop sina grejer och gå förbi baren som tillhör planen för att dricka kaffe och ta något gott att äta. Sätta sig i bussen och vara helt uppfylld, av allt det nya, känslan av samhörighet, det sentimentala i att vara mitt i en dröm, ringa mamma , lillebror, lillasyster och farmor och titta upp mot himlen och göra fulminen åt pappa. Göra samtalet i huvet, så som jag vet att det hade varit. " Vann ni?? Faaaan va kul!!! Kändes det bra för dig? Härligt!! Nu är ni ju med däruppe!!!"
Men också allt det som händer innan avresa till matcharenan. Måltiderna som alltid är 4-rätters och kaffe. Ögonblicken då jag förstår Allt som sägs och de guldtillfällena när jag deltar i samtalet och kanske till och med drar ett skämt, stoltheten och glädjen över att behärska mitt nya språk och insikten i hur språket öppnar upp och förmedlar en till del av min personlighet , för varje dag som går. Reflektion över hur ofattbart det är att jag iöverhuvudtaget kunde må bra när jag inte kunde visa vem jag var mer än till ca 5-10 procent.
Och sen när vi sent igårkväll kom tillbaka till Florens flygplats och taxichauffören lyser upp när han ser mig och säger Lisa!!!! Du är Lisa! En ära att träffa dig! Har ni spelat borta idag? Å mitt hjärta som redan dansar galen fuldans efter vinsten svämmar över av lycka och glädje över att damfotbollen i Florens har tagit stora kliv på bara ett halvår. Stoltheten och tacksamheten över att klubben har skapat förutsättningar , inte bara för mig att följa min dröm utan för att förändra hela stadens och indirekt landets och världens syn på damfotboll. Det är så jävla häftigt att få vara en del av!!
Imorse vaknade jag 05 , hög av adrenalinet efter matchen och med ont lite överallt. Nu ska jag ta en frukost Italian style, chilla och invänta herrarnas match kl15, mot vänklubben Verona på en slutsåld Stadio Franchie.
Dream it. Do it.