En dag att minnas
Så kom då dagen. Tog buss till samlingen för gemensam lunch.
Svårt att beskriva en match för de som inte har sett men för mig var det en av de vackraste jag har spelat. Inte för att det var den viktigaste , inte för att jag gjorde nån jättematch men den var liksom snygg, både i detalj och helhet. Mycket publik på läktarna, första gången vi spelar inför riktig publik på hemmaplan. Vår president Mencucci var förstås på plats (höger i bild) men även den stora presidenten Cognini, till vänster.
Vi spelade med sånt jädra hjärta! Det smällde och tacklades och skreks och delades ut gula kort åt alla håll. Vi gjorde 3 stycken helt magiska mål. Så j-a snygga, in och kolla på youtube om ni inte har sett dem eller på "Fiorentina womens" sida på Facebook. Publiken var helt galna, lagkaptenen med hela hjärtat i Florens var fantastisk och vår egna legend Panico levererade som bara hon kan. Kort sagt :En match som är ett minne för livet och början på något riktigt, riktigt stort!
(Foto Germogli)
(Foto Germogli)
(Foto Germogli)
Jag hade också egen publik på plats. Fina Stina och hennes vänner och pojkvän. Jättegoa människor, känns gött att ha några "egna" att möta upp efter matchen när alla andra springer till sina familjer. Vi firade vinsten med ett glas prosecco och parallellt en Cola light Fick dessutom finbesök av il bomber, Rigano'! Stod i omklädningsrummet och bytte om efter matchen när vår materialare kom in och sa att Rigano' väntar utanför när du är klar, han vill gratulera till vinsten, han kom hit för att se dig spela". Blev skitglad! Så jädra kul att han som är en av Fiorentinas största hjältar genom tiderna tog sig tid att åka och titta på vår match och kolla på mig.
Efter matchen hade mitt sår på benet (som jag fick förra helgen) blivit lite sämre trots att vi har kört kräm med antibiotika så nu äter jag tabletter också. Hoppas det hjälper å lugnar ner det infekterade.
Idag kom läkaren hem till mig för att försäkra sig om att det såg fint ut. De är för gulliga och omtänksamma italienarna <3