Hell of a ride!!!
It was a hell of a ride!! 27 år tillsammans med the Love of My life. Jag gav allt för drömmen och kärleken till fotbollen och jag fick mer än allt tillbaka. Att få mer än allt tillbaka är bara möjligt i en värld där det omöjliga inte existerar, därför var det möjligt i min värld.
Nu slutar jag spela fotboll. Jag har optimerat allt för att ge allt. Sovit 8 timmar och 25 minuter varje natt för att det ska vara optimalt för fotbollsspelare, tränat dubbla pass varje semester, både på vintern och sommarn, legat hemma i lägenheten istället för att ta en shoppingtur för att inte riskera att missa viktig återhämtning. Nu vill jag leva! Inte på något galet sätt, bara känna att jag har möjligheten, om jag känner för det.
Jag har kört rehab i 5 år för knän och magmuskler och stressfrakturer och fan och hans moster. Det dåliga vänsterknät som jag har opererat 5 ggr, varav korsbandet 2 ggr , visade på magnetröntgen för 4 veckor sedan att det är uttänjt och slappt. Det är som ett minfält varje gång jag går ut på planen. Får jag en smäll till kommer jag troligtvis aldrig mer kunna springa.
Jag blir sämre och sämre. Ändå blir ett avslut nu ett avslut på topp. För jag befinner mig på toppen av livet, mitt i drömmen som jag kämpade för i 27 år! Fantastiskt att jag nådde fram och att målet faktiskt , på alla sätt var så mycket vackrare och större än den största drömmen. Fan hörni , målet var större än drömmen!!! Och resan. Resan som gav mig alla mina relationer, alla möten alla dessa människor som jag älskar av hela mitt hjärta och som är min värld.
Jag skriver snart igen för det är så många jag vill tacka. Innan jag gör det ska jag ta några dagar till att tacka den som gjorde det. Den som aldrig gav upp , kämpade i det mörkaste , det ljusaste och som lyckades njuta av varenda steg på vägen. Tack ska jag ha, det gjorde jag förjävla bra!!!