däckad
Jag har kört på den senaste månaden. "Flängt runt" tycker säkert många. Jag hatar det uttrycket. "Flängt runt" har en negativ klang. Som att man kastar sig mellan saker utan plan eller mening. Som att flygandet mellan olika platser inte har ett mål. Jag har valt noga. Jag har varit medveten om tidskillnader, långa resor och starka intryck med få möjligheter till återhämtning och reflektion. Jag har valt att resa och hade gjort samma val även om det hade inneburit dubbla antalet timmar i flyg och på flygplats. Sen trodde jag och hoppades på att kroppen skulle vänta med att reagera tills jag kom hem men den den här kroppen lurar man inte. Hög feber, frossa och ont i hela kroppen igår och vaknade svettig nu imorse med samma symtom. Helt stopp i magen i 5 dygn vilket förstås inte är bra men för mycket stillasittande i plan har ofta den effekten på mig. Har haft urinvägsinfektion och avslutade penicillin igår. Har tränat var och varannan dag också, i New York, Florens , Stockholm och här i Manilla. Vill inte slappa till mig när jag är föredetta fotbollsspelare, söker kicken och endorfinerna från Stockholms snöstorm, Manillas hetta, New Yorks boxargym och Florens tillsammans med Gianluca. Genom tidsskillnaderna har jag tränat på dygnets alla timmar den senaste månaden, jag fattar ju också att det suger. Var överkaxig efter resan hit, sa till brorsan "va fasen, den här resan var ju supersmidig, vi skulle kunna åka en gång i månaden". Just nu, med 24 timmars flygande framför oss känner jag mig aningen mer ödmjuk. Det sjuka hindrade mig från att vara med på gårdagens middag med collegeungarna, de som vår pappa tog som fadderbarn för 20 år sedan och som nu har vuxit upp och gått college och lyckats ta sig från fattigdom. Aptrist att missa den middagen, superskönt gäng och "farsans ungar" , precis som vi. Idag missar jag att besöka barnen i skolan, alltid en upplevelse men känner stor tröst och trygghet i att brorsan är där och håller ställningarna. Jag behövs ju inte när han är med egentligen, det är enbart av egoistiska skäl. Brorsan har fixat hotellrum till mig fram till kl18 när vi lämnar för flygplatsen. Skönt att få de extra timmarna att ladda upp. Det är inte en 90 minuters match jag har framför mig, det är 24-timmars.
