tanttröja
Så länge jag kan minnas har jag haft fobi mot filtar och koftar. Att skriva ordet kofta tar emot. Jag tycker ordet är jätteäckligt, utan tvivel svenskans fulaste ord och för mig laddat med enbart äckel. Det vrider sig i magen när jag hör det, ser det, skriver det. Lite sjukt att känna ett sån avsmak mot filtar och koftor förstås och för några år sedan bestämde jag mig för att utreda varför och hur. Gick tillbaka och mindes mitt första filtminne. Jag satt i en pulka i fjällen, nerbäddad under en filt och jag var kanske 3-4 år. Jag kände mig instängd. Jag kände mig fastlåst och jag kände mig omhändertagen. Jag minns att jag nästan fick panik för att de tvingade mig att sitta intryckt och still i en pulka istället för att spinga runt, åka skidor eller dra pulkan själv. Efter det första filtminnet följde en rad filtminnen, alla med samma jobbiga känsla av att bli omhändertagen, inte kunna vara aktiv, att inte vara fri. Filtar och koftor (samma material) blev med tiden min fobi. Hårda filtar, sådana som är som handdukar- inga problem. Och med reflektion och tid och hjälp på traven av min mentala tränare förstod jag att filtarna och koftorna inte handlade om filtarna och koftorna utan om min rädsla för att bli omhändertagen och att vara passiv. Det här är såklart ingen sanning. Kanske har min filtfobi fötts ur något helt annat men jag bestämde mig för att prova att komma över den genom att träna på att låta folk göra saker för mig. Trots att naturliga instinkten skrek Neeeej tack , jag behöver inget täcke, det går bra utan!" när jag sov över hos vänner så svarade jag , "ja tack, ett täcke vore skönt." Steg för steg övade jag mig på att låta folk ta hand om mig. Tror det är ganska många som är som jag, känner obehag när folk ska ta hand om. Alltid svara "Nej, det fixar jag själv" , ofta man har hunnit lyssna klart på frågan. Ni vet: Vill du ha hjälp med att..... NEJNEJNEJ!!! Det här fixar jag själv!
Iallafall, jag övade mig med att bli omhändertagen samtidigt som jag försökte testa med filtar i gränslandet mellan hård och mjuk. (alltså jag förstår medan jag skriver att det här låter riktigt sjukt) Piano, piano lyckades jag använda filt och kofta. (Värstingfiltarna klarar jag inte än och har ingen ambition att lyckas med dem heller, man behöver inte kunna allt tänker jag)
Idag köper jag filtar och koftor. Koftorna går riktigt bra, söker dem aktivt på shoppingrundan. Den här tanttröjan hittade jag på vintagemässan förra veckan. Den är skitmäktig! Guldtråd och grejer och coola revärer på axlarna:
