Ett dygn med familjen

Farmor blev helhängig förra veckan, in på sjukhus med infektion och tillfällig förvirring. Eftersom hon är den sista gamlingen vi har kvar och dessutom bär minnen av pappa som ingen annan så kändes det viktigt att komma hem och hänga lite med henne. Åkte till Sthlm fredagkväll och traskade till farmor igårmorse. Herrejävlar va hon hade studsat tillbaka från förra veckans svaghet. Glad, snygg och stark.




Vi fikade gofika och jag läste upp Jasdan och Matildas texter tills jag kom till de finaste delarna och blev för rörd för att kunna fortsätta läsa. Sen satt vi där och grät och skrattade omvartannat. Det var en fin stund. Farmor fick en Fiorentinatröja som passade henne perfekt.

På kvällen hade vi familjemiddag. Brorsan frågade om jag hade gått ner i vikt och sen hade Morsan köpt tårta till efterrätt och jag tappade det helt och tryckte choklad/grädd/pärontårta som en sjuk människa och rättfärdigade mitt beteende med att hänvisa till brorsans fråga. 


Vaknade tidigt och gick en promenad i Sthlm som visade upp sig från sin bästa sida:






Har haft ett fantastiskt dygn men ser fram emot en riktigt härlig vecka i Florens med Fiorentina-Napoli, apertivo , träningar, italienskalektioner  och middagar med guldmänniskor. 




Tomt




När man har haft 40 pers på besök så känns det lite tomt när de åker. Jag hade tänkt att försöka beskriva den här resan i ett blogginlägg men det gick inte för jag hittar inte orden. För stort för att ta in. Från och med i söndags eftermiddag när kidsen lämnade har kärleksförklaringarna haglat fram och tillbaka mellan alla oss som var med. Foton har delats, filmer har delats och hela dagen igår gick jag runt med gråten i halsen för att allt var så obeskrivligt vackert. Som tur är har ungdomarna inga problem att hitta ord och beskriva känslor, Jasdans text är ett exempel på det men det finns fler. Vilka ungar. Det finns inga gränser för dem. De kan lyckas med allt de vill om de bara blir bekräftade i just detta, DE KAN LYCKAS MED ALLT DE VILL!!!





För att dämpa tomhetskänslan tackade jag ja till att se Champions league tillsammans med nyfunna vänner, en pappa , en barndomsvän och en jobbarkompis till min nyfunna vän. Litet genuint ställe utanför centrum. Mat. Italiensk mat , 180 olika pastarätter stt välja på. En viss nervositet infann sig när pappan sa "hoppas hon inte kommer med otur" innan matchen blåstes igång. Och sen "Förlorar Juventus så kan hon aldrig mer följa med hit". Nu blev det oavgjort och vi bokade direkt samma bord, samma plats till returen om två veckor, pjuh! 

Min nyfunna vän är något extra. Han är rolig, intressant och jädra enkel att hänga med. Så glad över att jag får träffa alla de här nya människorna här i mitt nya land. 

Dagens blev pälsrocken. För att jag trodde att det var kallt. När jag kom ut genom porten var det 15 grader och snart tittade solen fram. Då hade jag inte tid att springa upp igen och byta för jag var redan sen till bussen. Med pälsrock i 15 grader känner man sig inte alls sådär ball som man vill känna sig. Man känner sig mer bara skitlöjlig! Som tur var hade jag stor väska med mig så djuret fick lägga sig i den. Dagens, förutom djuret i väskan, är ny tröja från sisley och sköna byxor från topshop. 





Vi sov på hotellet, inte på tågstationen



Yasdan, En av killarna sa att han ville skriva en text som förmedlade alla killarnas känslor. Så skickade han det här. De här killarna kommer ta över världen!! Kanske den starkaste text jag har läst. 


Vi sov på hotellet, inte på tågstationen 

Sammanfattar gemenskapens resan, resa där man landade med flygplan och en känsla av stolthet, istället för att smuggla in mellan vattenmelonen och i en mörk lastbil. Resa där man kunde kommunicera med språket istället för kropp språket. Resa där man hämtades med taxi istället för polisbil. Resa där man fick sova på en skön säng på ett hotell istället för hårda asfalten bredvid tågstationen. Resa där man jagade fotbolls spelarna och fotbollsplan istället för att jagas och gömma sig.  
En resa som börjades med massa förväntningar och längtan, sådana som att träffa den längtade prinsessan, längtan som att se prinsessans kärleks leende och se henne dominera som vanligt på planen. Längtan att se fotbolls stjärnorna på plan istället på tv. 

Gemenskapens resa kommer vara en upplevelse som ingen av oss kommer glömma, den kommer finnas kvar i den långtidsminnen. Minnen som att erövra läktaren och förvåna de glada italienaren, låtsas tala italienska och de långa middagar där pasta serverades vart tjugonde minut. 

Fyra dagar i Florenz, fyra fantastiska dagar, fyra välorganiserade dagar, fyra dagar som handlade mest om gemenskap och fotboll. Ordet fotboll kom till skott hundra gånger under resan. 

Vad ska jag säga, vilka ska jag hylla prinsessan, de fantastiska ledarna, guiden Ola som kunde överallt precis som hans hem. Jag gör på mitt sätt så som jag har gjort förr, tackar alla som tog hand om gruppen, planerade väl och såg till att alla hade ett leende på läpparna när de lämnade Florenz. 

Nu är jag hemma igen och är tillbaka på det vanliga spåret igen, skolan, jobb, fotboll och tacksamhet. Men prinsessan är kvar i Florenz och längtar säkert hem. 
Prinsessan Lisa Ek 51 fortsätter nu sin dröm som fotbollsproffs i Florenz Italien medan jag sticker iväg för avdelningsintervju på Liseberg. 

JK/ 14 

Tack Lisa för allting och vi ses snart.