Agent of change

 
I samband med mitt och Jasdans besök på ambassaden i somras sprang jag in i massa bra människor som jobbar med sport och integration. En av kontakterna tog mig till ett jätteevent utanför Bologna några månader senare där olika sporter blandades med samtal, workshops och föreläsningar om den goda idrotten. Jag höll att tal om min barndomsdröm att bli fotbollsproffs och vi diskuterade hur vi kan få fler tjejer att våga drömma om det som tidigare bara gjordes tillgängligt för pojkar. Några månader efter eventet i Bologna hörde en kvinna som arbetar för organisationen FARE av sig och frågade om jag skulle vilja bli en "Agent of change". Ett samarbete mellan Erasmus, idrottpsykologer över hela Europa, Universitet och organsiationen Fare. Kurserna är för ledare inom idrotten, ledare för ungdomar och vuxna på amatörnivå. 10 kurser behandlar 10 olika föreetelser inom idrotten, ämnen och problem som förstör och skitar ner vår sport. Så nu sitter jag här och pluggar via datorn, lär mig hur jag upptäcker, reagerar och agerar för att göra skillnad för individer, grupper och idrotten i samhället. Kurser som behandlar doping, matchfixning, rasism, kön och sexism, personlig och social utveckling, etiska principer, "sportmanship" m.m.  Allt framtaget av några av Europas främsta sportpsykologer inom området och med tydliga verktyg för att jag ska kunna göra skillnad. Tack till Fare och Psytool som ger mig möjligheten att gå den här utbildningen, jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att ta vara på allt.

Munchen

Vi tog en biltur till Munchen och bodde hos Gianlucas vänner, blev behandlade som vipgäster med hemlagad mat, filmkvällar och egen chaufför och guide. Tre dagar med max relax. Jag tog en löprunda som blev 13 kilometer eftersom jag sprang vilse och Gianluca var milimeter ifrån att dra ner en vas i en porslinsbutik och punga ut med 8000 Euro som var priset på den lilla vasen. Gianlucas vän som vi bodde hos är ett kreativt geni och anlitad av de största för att inreda och bygga skyltfönster. Hela hans hem är som taget ur en film. Han skapar från ide till färdigstadium och det finnns liksom inga gränser. Jag undviker saker som är mer en ett steg. Att beställa från ikea är okej men att skruva ihop känns för krångligt. Peter, Gianlucas kompis hittar typ en stubbe i skogen, en spegel på en loppmarknad i Vietnam, skeppar över spegeln, bryter ner den i små små bitar, klistrar på varenda liten bit på stubben och fyller den sedan med guldflarn som han har hitta i Italien och som Gianluca transporterar när han kommer på besök. Och varenda liten detalj i hans tre våningshus, inkl trädgården är gjort med samma detaljerad nogrannhet. Svårt att inte bli inspirerad!
 
 
 
Arbetsrum och verkstad:
 
hittade loppisfynd till mig själv också och åt tysk korv med curry och ketchup
 
 
 

Du är inte den enda för mig...

Igår var båda Gianlucas gudbarn på salongen. De visste inte om varandras existens , de trodde båda att de var "den enda". Gianluca i sin tur trodde av någon märklig anledning att ungarna skulle tycka det var roligt att de båda hade Gianluca som gudfar. Så fort han började snacka med kidsen så tänkte jag direkt "det här kommer inte falla väl ut". Det förstår ju vem somhelst som har vuxit upp som ett barn att den uppmärksamheten från en vuxen är något man vill ha för sig själv. Reaktionen från samtliga tre ungar blev dödsstel. Gianluca upprepade sitt mantra inför de två tjejerna och t.om. lillebror förstod att det här var dåliga nyheter. Här ser ni reaktionen i ett bildspel.