Allmänt

Birthday dinner

Igår var vi bjudna på födelsedagsmiddag på en liten backficka till restaurangen Cibreo i Florens. Enbart plats för 18 gäster och födelsedagsbarnet Marco hade bjudit in familj och närmsta vänner. Marcos familj är som plockad från en italiensk film, varm, inbjudande och genuin. Så skönt att känna sig trygg i ett sammanhang trots språk och nya människor.  
 
Vi välkomnades med rosa bubbel och sen kom det in ett 15-tal rätter, alla en mix av toscanska råvaror och det japanska sättet att tillaga. Svingott! Och vissa saker asobehagliga, de lassade jag över till Gianluca. 
 
 
 
 
Storsnackarn

Kocken berättade små storys kring varje rätt och redan halvvägs in i andra viskade jag till Gianluca "I don't trust this guy". Och Gianluca svarade Neither do I!! I'm a storyteller , I know when people tell stories and when they tell Stories". Kanske var det den familjära stämning och Gianlucas bekräftelse av min känsla , kanske var det vinet som fick mig att tro att Alla andra i rummet kände likadant inför kocken som höll låda med en översittarton. Min bordsherre på höger sida måste ha sett hur jag iakttog kockens show för han vände sig till mig och frågade "känner du Fabio från förrut?" (Jag vet, borde ha upptäckt ledtråden när han kallade kocken vid förnamn) Och jag svarade nej, men jag litar inte på på den gubben! Ansiktet på herren till höger förändrades inte alls som ansiktet på Gianluca hade gjort minuten tidigare. Ansiktet på herrn till höger stramades åt innan han på ett smidigt sätt förde över samtalet på kocken Fabios fru som är en fantastisk skådespelerska. Och jag försökte kompensera mitt "I don't trust him!!!" med att ställa 100 frågor kocken Fabios fru.

Gianluca, Marco och hans dotter
 
Jag hittade en skitcool väst i grov filt i Gianlucas garderob. Oanvänd, med prislapp och allt kvar. Älskar den, man kan liksom vinkla och vrida tyget lite som man vill. Finns armar till västen också, ska prova dem ikväll. Nu är den min!