ekeniflorens.blogg.se

Ingen träning och inga planer idag , bara kaffe och jobba med mina projekt hemma i soffan. "Mina projekt" skulle kunna vara någonting jag skriver här på bloggen för att låtsas som att jag jobbar med någonting. Och det är det också. Men erkänn att det låter mycket bättre än "jag sitter hemma och dricker kaffe och käkar bullar". Eller det där var en sanning med modifikation. Såhär är det egentligen:

I dagsläget har jag ingen anställning. Det är en ny upplevelse för mig eftersom jag har pluggat och spelat fotboll i hela mitt liv. Jag är i en situation där jag vet att det här tomrummet är nödvändigt men vill jag helst inte att någon ska veta att Lisa Ek gör ingenting. Kanske är jag trots allt påverkad av den värld vi lever i där varenda kotte lägger upp bilder på instagram och minutscheman på facebook om hur de jonglerar sina fullspäckade liv med inte tre eller fyra utan 27 bollar i luften. Ni vet, de är viktiga, deras arbetsgivare hade inte överlevt utan dem. Kanske kommer skammen inifrån, från vetskapen om att det är i sammanhang med andra och med en meningsfull vardag som vi verkligen lever. Troligtvis är det en kombination av de båda.

Att skriva att jag gör ingenting är inte sant. Jag skapar texter, projekt, företag, ideer. Jag sätter mig själv i nya sammanhang för att öppna upp boxen och jag inspireras och växer utifrån de sammanhangen. Jag läser och reflekterar. Hjärnan går på högvarv. Jag känner efter allt jag kan, även hjärtat jobbar intensivt. Jag söker och finner lusten och håller fast vid allt det som ger mig glädje trots att jag ibland tvivlar på om jag förtjänar allt det härliga som bara har fallit rakt ner i mitt knä. Jag tar hand om mig själv och min hälsa och försöker vara snäll mot mig själv när tankarna om att jag just nu är ganska meningslös för andra pockar på uppmärksamhet. Vissa dagar är de tankarna extra starka och med sockrade erbjudanden om "vardag" och "sammanhang" försöker de locka mig att bryta av från vägen och hoppa på något som jag vet inte är för mig. Men jag gör det inte. Jag är fast besluten om att stanna i det här tomrummet tills det rätta dyker upp, utanför eller inuti mitt huvud. Det behöver inte vara the shit men det ska vara en väg som leder mig i en riktning som verkar spännande och lustfylld. Fram tills den dagen kommer ska jag ta hand om mig själv och mina tankar och klia ivern i nacken så den ligger hyfsat still tills jag verkligen behöver den. Jag ska fortsätta söka nya sammanhang, inspiration och känslor och jag ska bunkra upp med all den kraft, energi och styrka som jag ska satsa när tiden är inne. Tiden för att skapa historia.