Finns jag?

Säkert jobbigt att vara väldigt sjuk men troligtvis ännu jobbigare att vara lite sjuk när någon annan är väldigt sjuk. Till att börja med ska man ha förståelse för att den som är väldigt sjuk inte kan göra någonting roligt alls och man ska acceptera att hen hostar en rakt i ansiktet. Därutöver förväntas man vara en housewife och bära undan tallrikar och glas åt den som är lite mer sjuk. Sist men inte minst, man tvingas leva utan uppmärksamhet. Trots att jag hostar i ansiktet tillbaka på den väldigt sjuka så är det som att min hosta inte finns. Så nu ställer jag mig frågan , finns jag? Är jag en människa som är älskad eller är jag en maskin som bär bort tallrikar?
 
On top of allt klättrar jag på väggarna eftersom jag inte känner mig tillräckligt frisk för att gå ut och träna, inte tillräckligt sjuk för att ligga still. Imorse gjorde jag nyttig ingefärsshot för att inte gå under av tristess. Köket såg ut som ett krig efteråt men första bilden, den jag tog innan jag började gegga runt , ser inte den ut nästan som en bild tagen av en housewife som vet vad hon gör?
 
 
 
 

Efter första bilden började jag riva och välta ut och fastna med all ingefära i själva rivaren. Och jag förbannade instagramkontot "fredriksfika" som fick mig att börja slabba med allt precis efter att jag hade rengjort köket.

 

Men, som i alla vackra berättelser så kom twisten. Det jag inte såg komma. Shoten blev kanonbra och min stolthet och glädje drev mig till att göra små etiketter att sätta på mina burkar med ginger och lemon. Den stora flaskan döpte jag till kungen och den lilla till lilla kungen. Innehåll: ingefära, citron och vatten. Och i lilla kungen (Rod stewart , han skrynklades för jag är så fumlig med limmet mentometer ni in kan ni kanske se en tilltygad Rod) samma som i stora.

 
 

Nu ska shotas!!!

1
Anonym

Ingefära i all ära, mchen mot Roma då? Det ser dessutom ut att vara kallt i Firenze?

Svar: Hej! vad menar du med matchen mot Roma? Jag sitter hemma i soffan. :-)
Lisa Ek