Om en kubbturnering
Igårkväll hittade jag en länk till en artikel om Holmalunds damlag som spelar i Sveriges nästhögsta serie i fotboll. De var tvungna att flytta sin hemmamatch till en ny arena eftersom herrarna skulle ha turnering för sina sponsorer. Turnering i spelet KUBB. Jag twittrade ut och ställde frågan ”Är det här sant? är det ngn som vet? Helt sjukt ! OM det är sant.” Efter en jädra massa svar och länkar till intervjuer med berörda i Holmalund fick jag klart för mig följande:
1) Ja, matchen flyttades pga det skulle ha spelats en kubbturnering för sponsorer.
2) Spelare och ledare i damsektionen vände flytten till något positivt, satsade mot och nådde publikrekord! Dessutom var gräsmattan skitfin och Holmalunds damer tog 3 tunga poäng.
3) Tiden för kubbturnering var bokad innan schemat för damernas matcher lades.
4) Kubbturneringen genomfördes aldrig pga för få anmälningar.
5) Det finns en spelplan för kubb 100m från hemmaplanen, 106x62m yta.
Ovanstående är fakta (iallafall vad jag har lyckats få fram).
1) Ja, matchen flyttades pga det skulle ha spelats en kubbturnering för sponsorer.
2) Spelare och ledare i damsektionen vände flytten till något positivt, satsade mot och nådde publikrekord! Dessutom var gräsmattan skitfin och Holmalunds damer tog 3 tunga poäng.
3) Tiden för kubbturnering var bokad innan schemat för damernas matcher lades.
4) Kubbturneringen genomfördes aldrig pga för få anmälningar.
5) Det finns en spelplan för kubb 100m från hemmaplanen, 106x62m yta.
Ovanstående är fakta (iallafall vad jag har lyckats få fram).
Jag har själv varit i liknande situationer som Holmalunds damer. Jag har anpassat mig och gjort positiva saker av allt möjligt och jag har aldrig sett mig själv eller mitt lag som ett offer. Jag har tränat ishockey 22-23.30 på vardagskvällarna för att det var tiden som vi i damlaget fick. Jag har tänkt positivt- "med sådana tider har man nästan hela kvällen ledig, toppen! " Jag klagade aldrig för det var aldrig några problem för mig, allt var bara utmaningar och möjligheter. Holmalunds damer är inga offer, de är elitidrottskvinnor som gör det bästa av sina förutsättningar och fokuserar på det som är deras uppgift: Att spela bra fotboll. Flera av spelarna i laget är säkert till och med förbannade på mig och oss just nu. Det hade jag nog vart om jag hade bevittnat folk gå igång på en förändring som jag och mitt lag aldrig uppfattade som ett problem. Till alla i Holmalund vill jag därför bara säga: Chilla! Ni är helt grymma! Ni är inga offer och vi slåss inte för er, vi slåss för de som kommer efteråt!
Som spelare tänkte jag ibland ”va fan, kan folk bara sluta med hela den här feministgrejen! Låt oss bara spela fotboll. Vi behöver ingen som slåss för oss, vi slåss för oss själva genom att lira ”. Ni som är spelare har all rätt att tänka så. Vi som inte längre behöver fokusera på att prestera på planen, vi som inte behöver anpassa oss, vi måste få ta fighten. Jag skiter i om Mjörnvallen är en av världens bästa fotbollsarenor. Jag struntar i om planen var bokad för kubb för 10 år sedan eller om damlaget i Holmalund i slutändan njöt av att springa ut på en golfgreen. Det här handlar om GRUNDPRIORITERINGAR! Finns det något herrlag med elitverksamhet där man prioriterar kubb med sponsorer framför sportsliga förutsättningar och att lira på hemmaplan? Hur tänker den människan som fattar beslutet att man ska lägga en turnering i kubb mitt i säsongen, PÅ matcharenan? Tänker hen "Nu ska jag göra allt för att ge vårt elitlag så goda förutsättningar som möjligt"? Det har jag väldigt svårt att tro. Holmalunds damlag spelar i Sveriges nästhögsta serie, elitettan, borde inte alla förutsättningar ges till dem (så länge det inte äventyrar klubbens ekonomi eller värderingar)?
Som spelare tänkte jag ibland ”va fan, kan folk bara sluta med hela den här feministgrejen! Låt oss bara spela fotboll. Vi behöver ingen som slåss för oss, vi slåss för oss själva genom att lira ”. Ni som är spelare har all rätt att tänka så. Vi som inte längre behöver fokusera på att prestera på planen, vi som inte behöver anpassa oss, vi måste få ta fighten. Jag skiter i om Mjörnvallen är en av världens bästa fotbollsarenor. Jag struntar i om planen var bokad för kubb för 10 år sedan eller om damlaget i Holmalund i slutändan njöt av att springa ut på en golfgreen. Det här handlar om GRUNDPRIORITERINGAR! Finns det något herrlag med elitverksamhet där man prioriterar kubb med sponsorer framför sportsliga förutsättningar och att lira på hemmaplan? Hur tänker den människan som fattar beslutet att man ska lägga en turnering i kubb mitt i säsongen, PÅ matcharenan? Tänker hen "Nu ska jag göra allt för att ge vårt elitlag så goda förutsättningar som möjligt"? Det har jag väldigt svårt att tro. Holmalunds damlag spelar i Sveriges nästhögsta serie, elitettan, borde inte alla förutsättningar ges till dem (så länge det inte äventyrar klubbens ekonomi eller värderingar)?
Skrev jag förresten att kubbturneringen aldrig blev av? Det kom inte in tillräckligt många anmälningar. Den här historien slutade bra. För att Holmalunds damer gjorde som vi damidrottare ofta gör, kämpar, anpassar oss efter förutsättningarna och vänder allt till en skön grej. Hur länge ska vi som elitidrottskvinnor behöva lägga energi på att vända all skit till en skön grej? När är det vår tur att enbart fokusera på att prestera i vår idrott?
Hej,
det finns ju en massa felfaktorer mitt i allt skriket från runt om i landet.
Om nu spelschemat lagts efter kubben bokats in så förstår jag inte varför man valde en annan dag, tex söndag som matchdag.
Eller tidigare matchstart för fotbollen och senare matchstart för kubben osv.
En annan fundering är ju varför man har skilda sponsorer i klubben? Kan det kanske vara så att herrsektionen har svårt att nå damsektionens framgångsrika sponsorarbete? Jag vet inte och har ingen fakta i frågan.
Jag kan faktiskt inte förstå varför denna uppståndelse blivit så stor och från mitt perspektiv helt felaktigt framställd.
Ska vi skrika om orättvisor, grundprioriteringar etc. så bör vi skrika när det verkligen finns något att skrika över.
Jag har själv, för länge sedan - långt före feministstriden startade på allvar, varit med om att vara en av fyra tjejer som tränade på en hel gräsplan och skickade ett välfyllt lag från herrsektionen, 25 spelare, till grusplan bara för att vi hade träningstiden.
Inget att vara stolt över.