Påsken är kidnappad

 
 
 
Påsken har alltid varit min högtid. Kravlös, maxad med glädje, godis och vårkänslor. Påsken har jag hållt som min lilla oas, långt bort från sentimentala känslor, mörker, sorg och saknad. I år känner jag inte så. Blev förbannad först. Va fan, fick man inte ens ha påsken ifred nu? Jag grät och snyftade åt Gianluca (dramatisk gråt): "Påsken är nerskitad av sorg för alltid! Det var den enda högtiden jag hade kvar! "Men sen bestämde jag mig för att den bara är tillfälligt kidnappad. Jag kommer hitta den igen lagom till nästa år. Påsken, så som jag känner den. 2018 är det en annan påsk. 2019 ska jag fira MIN påsk igen och jag ska fira den dubbelt för det som jag missar i år. Glad påsk allihopa!
 
 
Annars har jag roat mig med att jobba och köpa mig glädje. Den här ringen med en stor "rock" för att symbolsiera Rocky.
 
 
Och de här skorna men med dem kom jag inte på någon bra koppling till vår sorg så med dem är det väl egentligen bara att erkänna att de köptes för att jag tyckte de var snygga.
 
 
 
1
Jennie

Min påsk, som precis som din alltid varit ljusets och kravlöshetens högtid, krossades också för några år sedan när min bästis kille dog. I några år var det tungt kring den här tiden. Men sen kom den tillbaka, påsken med dess innersta kärna och nu tycker jag om påsken igen. Han finns alltid med mig i tanken den här tiden men det ljusa är störst. För mig har det varit en tröst i mycket, när jag insåg att livet alltid vinner. Jag hoppas att ni får en fin påsk på det sätt som passar er i år. Kram! /Jennie