ekeniflorens.blogg.se

Har funderat på en ide under min sjukdomstid. Såhär kommer det bli ungefär. Ha lite tålamod bara så dyker vi snart upp, Dreamers Team.

Jag tror att vi finns till i sammanhang med andra. Att känna igen oss i andras kamp och att dela framgång med andra gör att vi känner oss som en del av något större. För att vi ska känna igen oss i andras fighter, misslyckanden och sorger krävs att vi ser dem. Syns de inte så finns de inte. I dagens samhälle med sociala medier raderas kampen sakta men säkert ut från våra synfält. Hjulet snurrar allt fortare och förskönade bilder av vårt innersta pumpas ut bakom en glattig, filtrad fasad.

Vi lever i ett samhälle fullt av perfektionister. Alla vill vi vara hälsosamma, tränade, lyckliga och sådär skönt wild and crazy som man är när man dansar och mimar till en låt på instagram. Att man omöjligt kan vara helt obrydd när man filmar sig själv med ena handen och dansar med den andra delen av kroppen ja det är sånt som ingen låtsas om. Det är som en tyst överenskommelse accepterad av alla oss som är livrädda för att spräcka bubblan.

Till och med när vi vill utrycka negativa känslor misslyckas vi med att vara genuina. För ska vi vara ärliga så delar vi sällan eller aldrig med oss av egna misslyckanden eller egna kamper. Kanske klickar vi ut en lagom stor dos av ”ledsna” inlägg för att få likes och tillfällig uppmärksamhet men det riktiga innehållet, rädslorna, skammen och de delarna av oss som faktiskt hade kunnat vara till hjälp för andra människor, de blottar vi aldrig.

Ni vet den där känslan man upplever när man pratar med någon som har varit i samma situation , upplevt samma rädslor och skam som en själv? Jag talar om ”Yes, jag är inte ensam!!!-känslan”. När jag inser att jag inte är ensam om att ha en familjemedlem som är deprimerad, att jag inte är ensam med att gå igenom 30-årskris och jag är inte den enda människan i den här världen som får ångest varje gång jag skall försöka äta kolhydrater eller dricka fet mjölk. Igenkännandet ger oss ett medlemskort  i mänsklighetens lag.

Tidigare, innan vi hade sociala medier, var vi öppna i våra fysiska relationer. Det fanns inget brus som störde proportionerna. Man pratade med en vän som var nykär på fredagen och sen pratade man med en annan som hade prestationsångest över ett skolarbete på söndagskväll och bilden av livet levererades i direktsändning rakt in till oss, utan filter eller omskrivningar.

Idag tror dagens generation av sociala mediemissbrukare att direktsändning från livet är det de ser på sociala mediers sk livesändningar. . Att sända live i sociala medier ska vara ”verkligheten” men det vet vi alla, att livesändningar är så långt ifrån den rena kärnan man kan komma. Material skapat och redigerat för att passa in bland alla andra, för att få så många likes och visningar som möjligt.

Resultatet av bubblan på sociala medier är att igenkänningen minskar drastiskt. Som att vi fyller på en miljon gånger med antalet inblickar i andras liv (jämfört med tiden innan sociala medier när vi bara ”tog del av” våra närmsta vänners liv) samtidigt som antalet möten med igenkänning inte bara står still utan till och med minskar. Det blir som en ond cirkel, människor känner inte igen sig i det ständigt härliga livet på instagram och istället för att leta vidare för att finna människor som ger en igenkänning så börjar man förändra sin egen personlighet , den personlighet man delar på sociala medier. Till slut har vi ett helt samhälle där alla desperat söker igenkänning i en bubbla som inte på något sätt är kopplad till den mänskliga , inre kärnan. Öppenhet föder öppenhet och motsatsen leder till en isolerad värld där alltför många slåss i sina dagliga kamper i tron om att de är ensamma. Stängda lag där medspelarna inte delar med sig och är generösa med öppenhet skapar öar. Individer utan starka band till andra. Grupper och lag där individer inte jobbar tillsammans kan aldrig nå sin fulla potential. De kan vinna matcher, cuper, serier men enbart för att motståndet är sämre. När de står inför sitt livs viktigaste match förlorar dem utan öppenheten. Jag vet det för jag har upplevt och varit en del av ett 50-tal lag och lika många andra grupper.

För att vända trenden, ge fler människor känslan av att de inte är ensamma med sin fight, sin vardag har jag valt att starta ett företag. Ett Social Community där vi uppmuntrar öppenhet, misslyckanden, tvivel och kampen. Dreamers Team är ditt lag. Ett lag för alla drömmare, oavsett ålder, kön, sexualitet, nationalitet och intressen. Vi är ett lag där vi uppmuntrar människor att dela med sig av sig själva, på riktigt, dela hur de faktiskt känner sig och är. Alla drömmar och alla framgångar bygger på stunder av misslyckanden och tvivel. Hos oss hyllas du för dina misslyckanden och tvivel för de är beviset på att du vågar och är på väg. Tillsammans ska vi hjälpas åt att nå våra egna personliga drömmar. I traditionella lag och grupper binds vi samman av gemensamma mål, i Dreamers Team skapar vi relationer genom öppenhet och genom att dela med oss. Join Dreamers Team, oavsett vad du drömmer eller kämpar med i livet!! När du faller så hjälper vi dig upp, när du lyckas så delar vi lyckan med dig.